Archive

Grottan

Milleniumbuggen

I slutet på 1900-talet började det tisslas och tasslas kring ett tekniskt problem som troligtvis skulle uppstå kring all digital teknik vi hade introducerat i våra liv. Det var om teknikprylen hade någon slags inbyggd tidsfunktion som problemet tänktes kunna uppstå. För det var när klockan slog över från 1999/12/31 – 23:59:59 till 2000/01/01 – 00:00:00 som teknik världen över skulle börja bete sig konstigt. Kanske skulle den digitala tidtavlan vid busstationen helt plötsligt visa 1900/01/01 – 00:00:00, märkliga tecken eller möjligtvis slockna helt? Vad kunde hända med känsligare utrustning? Innehåller pacemakers möjligen nån klocka som kanske slutar fungera och dräper stackars Signhild i nåt som skulle kunna likna hjärtattack orsakad av milleniumskiftets nyårsfyverkerier?

När denna rädsla för den felande tekniken tog sitt starkaste uttryck talades det om att det USA finns en centraldator som hanterar alla missilsstationer världen över som kanske, kanske skulle råka ut för denna tekniska miss och förorsaka jordens undergång! Idén kring denna centraldator känns helt befängd – den har troligtvis hämtats från filmen War Games, men en vet aldrig – det finns siffror som pekar på att det spenderades 300 miljarder dollar på att förbereda sig för och reparera efter milleniumbuggen.

2038-buggen

Den 19e januari 2038 klockan 03:14:07 kommer en liknande datorbugg att uppstå, men den här gången är det på riktigt.

I våra framtida “smarta hem” kan det hända att den av en centraldator styrda bakgrundsmusiken spelas i Piff och Puff-tempo, att våra Hooverboards tar oss på en lodrätt färd och sedan släpper av oss när vi är ett par meter ovanför marken. Och framförallt, alla missiler kommer att avfyras mellan kontinenterna och SVT kommer att avbryta sina nattliga sändningar av syskonkanalens SVT24s tysta textbaserade nyhetsändningar för att visa klimaxscenen från filmen Hardware, bara som av en slump, medans bomberna börjar slå ner världen världen över. Den tekniska förklaringen för varför det här kommer uppstå följer nedan

Det är om ungefär det här scenariot som punkbandet Discharge försöker förmedla i de flesta av sina låtar.

Den tekniska biten

I väldigt många datorsystem lagras datum och tid som antalet sekunder som har passerat sedan Torsdag den 1 Januari 1970. Dagens datum (då denna artieln skrevs) 2012/01/06 12:24:00 representeras som 1325852640 sekunder sedan 1970/01/01. Problemet uppstår när en lagrar dom här sekunderna i datorn. Dom lagras som en integer på 32 bitar (ettor eller nollor). Det högsta talet som en Integer på 32 bitar, en serie på 32 ettor och nollor (t.ex. klassikern 00111011101010110010111110101111) kan anta är 2147483647 och det motsvarar den tidigare nämda tidpunkten 2038/01/19 03:14:07. Efter 2147483647 slår talet om till -2147483648, det vill säga 1901/12/13 20:45:52 och det är mycket allvarligt!

Förlåt för att jag är negativ och förlåt om det här skapar dålig stämning. Jag bränner broar, så vi kan bygga nya bättre broar

I helgen var jag i Malmö på det autonoma aktivitetshuset Kantens releasefest för en bok om det numera vräkta och nerlagda stället Utkanten som jag hann besöka ett par gånger. Samma kväll pratade jag med en vän om erfarenheter som kvinna i en punkscen som säger sig verka mot sexism. Med det i bakhuvudet läste jag boken igår. Den gav mig en massa inspiration och satte igång en massa grejer i huvudet som jag låg uppe och funderade på. Jag tänkte på min hemstads alternativa kulturscen och hur den fungerar och åt vilket håll den växer. Jag skulle kunna skriva avhandlingar om Umeås kultur och kulturpolitik. Om stadsplaneringen, vad ytor ska användas till. Vilka projekt och satsningar som får pengar och så vidare, men jag ska berätta om Verket istället.

Verket är platsen för Umeås DIY-scen. Här anordnas det mest punkspelningar, men under åren som gått har det rymts en mängd olika evenemang och initiativ där.

Jag hade en känsla av att Verket en gång i tiden på slentrian hade en ambition att verka för att vara ett trevligt ställe (notera skillnaden mellan trevligt och coolt. För trevligt, bildgoogla på “Fika”, för coolt bildgoogla efter “Hanging out”). Ett ställe där alla kände sig välkomna. Och som sig bör på en sån här plats satt det en skylt i hallen där det stod att olika former av förtryck inte var tillåtna på Verket. För att det tillhör kulturen så skulle Verket vara ett DIY-ställe. Jag väger in väldigt mycket i uttrycket DIY. Det handlar om den härliga känslan av att vi gör det här själva utan att behöva anpassa oss efter vinstintressen. Det handlar om att främja och skapa kultur för kulturens och det stora nöjets skull. På ett mer strukturellt och ideologiskt plan menar jag att det handlar om en form av demokratisering av produktionen och fördelningen av dom bruksvärden som skapas inom en kultur. Det kräver öppna sociala ytor. Det kräver demokrati, kunskapsutjämning, dialog och delaktighet. Men det finns sällan någon dialog mellan besökare och de som arrangerade spelningar. Delaktighet är något som vissa människor kan ta åt sig av. I alla andra fall är det något som skapas av resten av gruppen.

Nån tog för sig att måla om det slitna köket på eget initiativ och målade det svart och rött. Några som repade där tyckte att den politiska prägeln på Verket hade gått för långt så vissa detaljer i köket målades över. Ett annat bråk uppstod när en del äldre som arrangerade punkspelningar ville börja sälja alkohol och sätta artonårsgräns på alla arrangemang. Vi hade tidigare gjort så att folk under arton betalade mindre i inträde, för att på nåt sätt markera att folk i alla åldrar var välkomna. Det handlade inte om att pengar behövdes för Verket går runt av sig själv. Det handlade om att ett gäng kompisar ska kunna övertyga sina kompisar om att gå till Verket istället för att gå på krogen för att supa sig fulla. Under perioder kallade vi Verket för “Vraket”. Ibland luktade det sprit ända ut i trapphuset. Det förs inte direkt någon diskussion om vilken roll alkohol har i dessa sammanhang. Snarare ses det som en sjävklarhet och när det inte går att supa så ses det som ett stort problem.

Formen för att sätta upp en spelning ser nu ut så att den som är intresserad kontaktar en ansvarig som hanterar bokningarna. Den ansvariga lämnar över nyckeln och kan förse arrangören med en ljudtekniker om så behövs. Som arrangör ska du se till att det är tyst vid en viss tidpunkt och det ska vara städat nästa dag på eftermiddan. Det är ett system som fungerar väldigt bra, det är otroligt simpelt att sätta upp en spelning. Men för att huset ska rymma fler typer av arrangemang behövs en bra struktur för information. Kanske kan bokningssystemet vara mer öppet? Kanske kan det finnas en manual som besökare kan få ta med sig för hur en spelning blir till och så vidare.

Men det kan också bli jättetokigt. När mina kompisar som gör hiphop kom och frågade om det gick att arrangera en spelning så möttes dom av en mycket negativ inställning som försökte rationaliseras med “Det går nog inte köra hiphop på verket”. Att ha en kategoriskt negativ inställning till viss musik fungerar jättebra hemma i vardagsrummet, men som anställd på en plats som påstår sig verka för stärkandet av en lokal gräsrotskultur?

Men vi har satt upp massor av spelningar som jag upplevt som roliga och lyckade. Överlag har jag haft väldigt kul. Vissa perioder kom det mindre folk och då var det inte lika kul längre. Det känns tråkigt att ta hit ett bra band från andra halvan av Europa som får spela inför tre personer plus arrangörerna. Dock bör jag påpeka att i ett demokratiskt avseende var vi dåliga på att vara arrangörer. Vi var dåliga på kunskapsdelning och inkludering. När vi diskuterade vilka band som skulle bokas så slutade det alltid att vi tittade på samma personer och deras reaktioner. Dom som varit runt på olika ställen, sett massor av band och “vet”. Deras legitimitet och smak var viktigare än mångfalden och allas röst. Vi bjöd in och det dök upp yngre folk i arrangörsgruppen som var svinpeppade. Men jag och många andra skrämde säkert bort dom. Jag kunde inte låta bli att vara onykter i tid och otid, eller begå brott eller på annat sätt vara ett element en yngre person kanske inte i första hand vill vistas tillsammans med. Det var hemskt onödigt.

Arrangörsgrupperna föll ihop. Nu är det oftast samma personer med legitimitet som sätter upp spelningar. Samma uppsättning band spelar alldeles för ofta. Det är en “Self-gratious scene” där banden spelar för varandra och spelar varandras låtar och ingen annan får vara med. I en sån struktur handlar det om att vissa nyttjar en plats i den sociala strukturen och framförallt att dom vet hur en spelning blir till. Platsen borde vara öppen och kunskapen allmänning.

I en ny lokal tycker jag att vi verkar för att ha öppna strukturer. Dom informella strukturerna kommer att sitta kvar, men det bör aktivt arbetas för att fler ska kunna ta plats. Ska Verket 2.0 vara en rockbar för folk med skitiga kläder? Behöver alkohol vara ett självklart inslag? Är punk och hardcore höjden av DIY-kultur? Skulle det gå att skapa en öppen replokal som folk får boka in sig på? Ska Verket 2.0 vara en politisk plats, vilken politisk ideologi ska den ställa sig bakom och hur kommer vi fram till det? Ska platsen verka för att främja annan gräsrotskultur än musik?

Jag gillar Verket jättemycket. Jag gillar det alla gör. Jag har stora förhoppningar på dom nya lokalerna. Jag hjälper till ibland. Jag brukar sitta i inträdet för det är trevligt för då får jag säga hej till folk.Det här är det jag ser. Jag är vit, kille, självsaker, jag vågar ta plats, jag känner dom flesta och jag orkar säga ifrån när någon beter sig. Vad ser alla andra? Vad ser besökare? Vad ser dom som inte tillhör för världen välanpassade sociala kategorier?

Förresten, det är inte broar vi vill ha. Vi vill ha räls för svävande höghastighetståg.

Jag trodde tills för bara en liten stund sen att frasradikal härörde ur “Frasig”, som kex, men har aldrig förstått hur ordet fungerar utifrån detta.

Nu har jag blivit lite lite klokare, men med det har världen blivit lite mindre lustig också.

På ett kanske inte så liknande  tema så är jag relativt döv när det kommer till att höra låttexter som sjungs. Jag har lätt att komma ihåg melodier och saker jag har läst, men står någon och sjunger för mig så hör jag oftast inte det som sägs. Det är som om melodin är viktigast när det ska filtreras genom huvudet. Förra julen fick jag veta att det sjungs “Lusse lelle, elva nätter före jul” och inte “Lusse lelle, det man äter före jul”. Det senare kändes ju så logiskt.

Skulle leta rätt på en något föråldrad bild så jag plockade fram gammal hårddisk. Jag gjorde inga fynd men fann ett gäng textfiler med olika citat från chatts, samtal och annat.

Du vet den kär känslan av att lasta upp ett knäckehjul, en påse lök, ett paket ris, smör och kaffe på bandet, stoppa in kortet, knappa koden och så står det medges ej, igen

jag måste hoppa av det här racet och sluta skolan så jag kan gå till soc och lyfta försörjningsstöd. kan inte söka bidrag samtidigt som jag pluggar och pluggar bara 50%. […] det håller inte längre, har 900kr kvar efter hyran är betald. […] mamma och pappa är ekonomiskt efterblivna, det är väl jag också, men jag kan inte låna pengar av dom. känner ingen jag kan låna pengar av heller. det sociala arvet, du vet.

så hade hen bara en och en halv månad kvar i plugget vill jag minnas…

jobbade med en ny idag, han var snabb med att säga
“du ska inte tro att du behöver imponera på mig, ta det lugnt”.
just då kändes det som det finaste jag har hört

Precis innan jag skulle gå och lägga mig så länkar en vän en live-stream från Portugal. Jag har inte lyckats uppdatera mig så mycket om vad det är som händer, men det visade protester utanför premiärministerns hem. Jag frågade vad det handlade om och fick svaret att det hade med nån ny budget att göra. De hade byggt en stor kartongimitation av budgetförslaget och tänt eld på den. Jag försökte googla efter vad som hände men hittade ingenting. Så jag letade mig till Twitter och skrev in #portugal för att se vad folk skrev där.

De flesta var upprörda över att Portugals TV-kanaler inte rapporterade nånting om händelserna. De var tydligen upptagna med att visa fotboll på alla kanaler. Stora svenska medier har ännu inte rapporterat något. Återgå till vardagen. Under 2000-talet är uppror inte ett undantag, det är ett normaltillstånd och inte värt att rapportera om. Krig är fred. 1984.

Det intressantaste jag har att rapportera om är att det snöar hos mig.