Död åt kOnSt!!

Jag har en instinktiv inställning att rata upphöjning av konst, av olika skäl, men på något vis gillar jag när folk som spelar metal tar det hela på fullaste allvar och är obekvämt seriösa angående sitt uttryck och vad det betyder för dem i intervjuer och liknande. Jag tycker ju fortfarande det är lite pinsamt att kolla på och jag skulle vilja ta ner dem på jorden och banka lite vett i dem, men jag gillar ändå att det också blir som en revolt mot den vAnLiGa kOnStEn. Det säger fuck you genom att vara lika dödsallvarliga med sitt engagemang som your regular finsmakiga konstperson som promenerar längs vita gallerier och provar vin. Jag tror jag gillar att det säger att det inte finns EN objektiv konst att luta sig tillbaka på som den bästa, utan att det, TADAAAAAA, är olika för olika människor från olika platser och olika situationer. Så jag njuter lite inombords när metalheads är distanslöst allvarliga.

Jag tycker det är lite knepigt med upphöjande av konst av denna anledning;
Konst upphöjs ofta som en samhällsomvälvande kraft, som uttryck som har möjlighet att skapa nya världar och förändra folks bilder av demokrati och så vidare. Jag ser problem i detta, dels för att alla inte uppskattar kOnSt, och det handlar inte om att alla inte ännu har lääääärt sig att uppskatta konst (snarare är det tvärtom, vissa har lärt sig att uppskatta konst, det är en skillnad), så det är alltså bara samhällsomvälvande för vissa vilket ju tar bort lite sprängkraften i ordet “samhällsomvälvande”. SEDAN ser jag även ett problem om konsten höjs upp som en möjlig demokratisk kraft. För det som sker då är att konsten sätts på en piedestal, dit bara vissa har stegar av mod, kunskap och självförtroende att klättra upp till denna piedestal och dessa egenskaper (sprungna ur position i samhället) gör att endast vissa vågar testa att skapa saker som skulle definieras som konst. Alltför många skulle, i och med upphöjandet, aldrig våga närma sig det. Konstens höga demokratiska anspråk utestänger folk, i sin egen definition. Den misslyckas med det den säger sig göra, för det är inte bara i vad den färdiga produktens (förlåt för ordval) UTTALANDEN som demokratiska värden bör nämnas, utan dessa så kallade samhällsomvälvande värden bör finnas i själva FORMEN för skapandet, vilka som är inbjudna till det och på vilka premisser. Det skapas ett stup mellan intentionen och de fina orden.

Själv värjer jag mig redan mot ordet konst, dels för att jag inte gillar stora ord som inte har en konkret definition. Jag förstår ordet konst lika lite som jag förstår ordet kärlek. Men också för att i själva namngivandet av ett mänskligt uttryck (hur det än må se ut, musik, bild, text etc) som KONST så säger en att det inte skulle vara allmänmänskligt med uttryck. Att konst är något en gör, om en bestämmer sig för det. Jag själv ser inte klar och tydlig linje mellan en persons plötsliga utbrott i gråt och en annan persons sorgsna toner på en gitarr. Den linjen finns inte riktigt där för mig, inte när jag ser på vad jag tror att grundtillståndet för människan är (ja, jag är en fullständig och komplett idiot som talar om ett grundtillstånd, jag håller med). Den skiljelinjen känns för mig skapad och håller dels folk utanför vissa uttryck av rädsla för att inte kunna bemästra dem och dels skapar det produkter. Ingen kan sälja tio minuter av min gråt, men alla kan sälja tio minuter av min inspelade gråt om jag benämner det som konst.

Jag undrar bara hur ni samhällsomvälvande konstnärer ska få min mamma att börja våga ge uttryck för saker i annat än gråt. Jag undrar hur ni ska få bort prestationsångest hos människor, även de som skapar konst. Jag undrar hur de höga demokratiska anspråken ska infrias när kOnSt redan i sin definition blir en sluten klubb.

Stort jävla P.S. – Jag gör inga som helst anspråk på att det jag skriver här är sant eller liknande, jag har mycket liten inblick i någon som helst konstvärld, men det här är instinktiva känslor jag får inför konst som ord, institution och idé. Rubriken är lite magstark kanske, men jag tycker det. Död åt konst. Men jag skulle tycka det var skitkul att höra vad folk tänker kring detta, kanske särskilt kring det stora glappet mellan “folket” och “konst” som skapas när konst definieras som otroligt högt stående, och den konsekvens som detta ger, dvs att ALLA inte vågar testa olika uttryck och hur det går ihop i en demokratisk tanke (nu går det ju att diskutera begreppet demokrati också men fan vi kanske lämnar det). Jag är alltså inte sugen bara på att få säga mitt så att ni vet det.

Jag vill ju se framför mig en värld där alla kan sitta och kladda med fingerfärg på ett papper utan prestationsångest, som oförstörda bebisar. Haha. Detta är såklart inte realistiskt och jag skulle må fysiskt och psykiskt dåligt om jag vart intvingad till en sådan situation idag, jag hatar oförstörda människor. Men ni förstår tror jag.

2 comments
  1. kurt limone said:

    “nu går det ju att diskutera begreppet demokrati” <—ja, eller hur? Det känns som att det här inlägget är förankrat i en ganska klassiskt liberal västeuropeisk syn på demokrati (ingenting kan vara omvälvande om det inte involverar en majoritet, om någon inte är representerad är det automatiskt inte demokrati, etc.). Inget fel i det (på riktigt, jag gillar liberala västeuropeiska värderingar) men det finns ju andra sätt att se på det också. T.ex. allas rätt att ha en egen hemlig klubb, det tycker jag är viktigt.

    Tycker det är onödigt att mystifiera konstens nytta… högerliberaler ser konst som något som genererar kapital, vänstersossar ser konst som något som ska uppfostra befolkningen i sunda värderingar, båda gillar att konst ger arbetarna något att distraheras en stund av. Jag tror detta tänkande lärs ut delvis för att motivera specialiseringen av kulturvetare, konstnärer osv. (förut var det trendigt att nån sa varför ett konstverk var BRA, nu är det mer inne att prata om att det står för något nyttigt).
    Så det står helt klart att folk har fyllts med en massa idéer om på vilka grunder det är ok eller inte ok att tycka och tänka om konst, att det inte skulle vara ok att gilla något för att det "bara är fint", osv. Jag är så töntig att jag tror att alla har ett sinne för och behov av estetisk och/eller kreativ tillfredsställelse (det kan då röra musik, litteratur, konst, dans, säkert massa annat typ matlagning, att organisera saker i prydliga högar, se till att bilen går perfekt etc.) som sedan utvecklas i olika riktningar och olika mycket. Beroende på massor av förutsättningar naturligtvis, men om man kunde lösa upp lite av de där föreställningarna om konst skulle säkert folk i gemen ha lättare att nosa på konst-riktningen.

    Jag är förresten konstnär och jag tycker inte att konst i sig är samhällsomvälvande. Det kan möjligtvis inspirera till omvälvning men då blir det ofta propaganda och det kräver ganska mycket för att det ska bli intressant för mig.

    • Håller helt med om att alla har rätt till en egen hemlig klubb. Alla kan inte gilla allt, utan vissa blir ju mer specialintresserade av vissa grejer. Jag gillar subkultur ganska mycket, som känns som en konsekvens av att det finns specialintressen, och jag ser inte någon nödvändighet i att vara totalt och öppet inneslutande mot alla, konstant. Det behöver inte vara elitistiskt bara för att det är snävt, tror jag ändå. Jag kan prata massa rolig obskyr heavy metal med en vän som också gillart, men jag behöver ju inte undanhålla information om det för någon som vill veta mer, om du hajar.Tänker mer att jag ser det som ett problem att så många som befinner sig under en överklass- och medelklassposition blir uteslutna från just konst (och annat förstås), och att sätta konsten väldigt högt (från vänsterhåll tänker jag främst nu) är en del av denna uteslutning (uteslutande? aja). Problemet finns redan där (i den ekonomiska strukturen) och upprätthålls socialt via olika medel, som detta till exempel.

      Jag gillar att du har den idén att alla har ett sinne för och behov av estetisk och/eller kreativ tillfredställelse. Jag tror jag håller med om det. Haha. Kan ju inte vara helt säker, men jag tror nog det ändå, kanske. Och då är det ju gött om flera olika alternativ till yttring av detta tillgängliggörs.

      Inspirera till omvälvning, ja! Kan vara en av flera saker som inspirerar till det.

      Nu är jag så trött att jag måste sluta skriva. Men tack för kommentarn!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: