Kära Anne Carson – ett svar till Röd självbiografi

Kära Anne Carson. Vilken fin text du har skrivit. Jag gillade särskilt Appendix C – Bringande av klarhet i frågan om hur Stesichoros bländades av Helena. Nummer 9 var bäst, då njöt jag med varje fiber i min kropp tror jag.

”Ingen kan se med en blick som inte själv är en del av det betraktade”. Den meningen ska jag använda, litegranna, tror jag, för att skriva något utifrån din bok. Eller kanske ska jag säga versroman, för så står det om den. Jag har vänt lite på den meningen fram och tillbaka, och jag blir irriterad på den för att jag inte förstår den. (Ungefär som på mattelektionerna sista året på gymnasiet då jag, vad jag minns, grät för att jag inte förstod talen, det frustrerade mig så mycket att inte kunna greppa helheten inom vilken de befann sig i. Jag tror att det i grunden handlar om kontrollbehov. Jag tror mer ofta än jag vet. )

En person hjälpte mig, sa att meningen kan innebära detta; att en läsare av en bok läser om en verklighet inom vilken läsaren själv också befinner sig i. De uttryck vi människor tar del av uttrycker ju det vi själva också lever. Världen (be)skriver sig själv. Eller något sånt. Nu blir jag lite irriterad igen för att det känns som att jag snubblar över meningens innebörd, och det gör ont i den del av min kropp som producerar tålamod.

Vem är Geryon då för dig, Anne Carson? Varför återskapar du honom som den samtida kärlekskranke vingprydde varelse han i boken är? Vad finner du av värde i de antika berättelserna, vad i dem refererar till den nutid vi befinner oss i? Jag vill veta vad du har att säga, för jag är dålig på att göra analyser på egen hand. Jag behöver oftast hjälp. Svara mig gärna även på detta; Var i texten återfinns min blick? Överallt, eller kanske på nedersta stycket på sida 97? Eller är det din blick jag ska söka, och inte min? Jag kanske har missuppfattat allt. Jag byter fokus.

Kära Geryon, du är skapad av Anne Carson, fast först skapades du av Stesichoros. Vilken version av dig gillar du bäst? När mådde du som bäst?

Stesichoros utmålade dig som ett monster, bevingad och eventuellt flerhövdad. Mådde du dåligt som ett monster? Kan monster må dåligt? Eller var du fast i din kontext, var du fast i de ramar Stesichoros satte upp? Tampades du med livets frågor, begär och smärta, eller var du endimensionell, känsloförlamad i din roll som fiendeobjekt? Antingen var Stesichoros version av dig lättare eller var den inte det.

Anne Carson däremot, hon utmålade dig som en klen, rädd men stark och kärlekskrank person. I denna version av dig vet jag att du led, det skrevs i pannan på mig. Kändes det ändå bra, att lida och känna saker? Var det kanske värt det? Tycker du att Anne Carson har gjort dig rättvisa eller lekte hon Gud som projicerade sig själv på din tragiska historia? Var det som att hon gav dig äpplet i Edens lustgård när hon introducerade dig för Herakles? Om jag vore du skulle jag vara förbannad på Anne Carson, men det kanske du inte är. Eller så är du det.

 

Här e´n, Geryon.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: