Fyra fall av israelisk höger

Hej hej hej hej. Idag ska jag försöka kartlägga den israeliska högern. Tyvärr (?) träffar jag knappt något högerfolk här förutom när alkoholen har gjort sitt och diskussionerna blir mer radikala, tårfyllda och aggressiva; kan man spåra den högerideologiska diskursordningen hos nästan vem som helst. Och det är ju faktiskt inte israelerna ensamma om. Oftast resulterar dessa diskussioner i lika tårfyllda, bakfulla ursäkter. Någonstans i all denna sörja, som för den svenska förståelsehorisonten är svinsvår att greppa, finns det ändå plats för nya diskussioner med nya vinklar och perspektiv.

Men okej. Kartläggning av den israeliska högern.

För det första är det viktigt att komma ihåg att det inte är lika endimensionellt som den svenska politiska gradskalan. Tänk istället de politiska skalorna från höger-vänster och religiös-sekulär, så att den förenklade politiska skalan snarare utgörs av ett kors än en linje.

Likud är premiärminister Benjamin Netanyahus parti och står, på den politiska “korstavlan”, till höger om mitten och alldeles mellan religiositet och sekularism. Likud består av fyra övergripande grupperingar. Den första gruppen består av de lite äldre konservativa hökarna med en traditionell syn på lag och ordning. Denna grupp börjar, trots moderata gubbars envisa natur, försvagas efter att de tre främsta förespråkarna Begin, Meridor och Eitan har blivit utkickade från vallistan. Den andra gruppen representerar Likuds gamla band med den judiska arbetarklassen som främst består av sefardimjudar (med arabisk-spansk-judiska rötter). Så mycket koll har jag inte på vilka som brukar rösta på vad, men det sägs ganska ofta att de judar som lever fattigare och med sämre villkor tenderar rösta höger, och med en tydlig representativ grupp inom Likud är det inte helt omöjligt att många röster går till dem. Den tredje gruppen inom partiet representerar den högerorienterade ideologiska gruppen som vägrar kompromissa om några som helst territoriella aspekter för palestinierna, vilket också leder oss fram till den fjärde och sista övergripande strömningen i partiet som utgörs av bosättare på Västbanken. Det är högst troligt att Netanyahu behåller makten och att Likud behåller sin plats som Knessets största parti.

Yisrael Beiteinu ska ha startats främst för att skapa en stark politisk representant för de ryska immigranterna från Sovjet. På den politiska tavlan ligger de något mer sekulärt än Likud. En millimeter kanske. Med tiden har dock partiet försökt bredda sin politiska identitet och har bland annat blivit “misstänkliggjorda” för att vara ett slags satellitparti för Likud, liksom för att fånga upp vissa röster som det största partiet tappar eller inte lyckas attrahera. Det är emellertid oklart om grundaren och partiledaren Avigdor Lieberman försöker hjälpa Netanyahu eller utmana honom (det är väl i och för sig den ständigt fattiga logiken med parlamentarism). Hur som helst har de fått utgöra en koalition med Likud, så de är ju ändå ett regeringsparti. Det som utgör Yisrael Beiteinus kärnfråga har suddats ut något när det kommer till de ryska immigranterna och har, numera, en mer nationalistisk grad med stark lojalitet inför arab-israelerna. Låter gulligt? De pläderar också för att hålla bosättningarna innanför israeliskt territorium samt att medborgare av staten Israel plikttroget ska hörsamma judiska traditioner och symboler. Nya medborgare ska även göra militärtjänstgöring. “Only those who sign this declaration will be entitled to full citizen rights. Those who refuse will be entitled to the full rights of a permanent resident without the right to vote or hold public office.” (http://www.beytenu.org/citizenship-and-equality/)

Habayit Hayehudi. Det tidigare partiet känt som ett vördnadsvärt religiöst nationalistparti gjorde en onlinekampanj för att re-branda sin image. Några miljoner senare var det det enda partiet åstadkommit – precis som fallet med de svenska moderaterna – ett nytt namn med exakt samma värderingar som förut. Partiet står närmre religionen och snäppet mer åt höger än Netanyahus parti och ingår också i regeringskoalitionen. Partiledaren Naftali Bennet är “the douche-bag everybody is talking about right now” för att citera en god vän. Trots att de hittills har varit hyfsat allierade med Likud är det även numera Likuds värsta fiende och snor alltfler röster. Partiet riktar sig främst till amerikanska judar som flyttar hit för att bosätta sig. Och bosätt dig gärna! Ändamålet helgar alla medel.

Här är en av de engelska propagandafilmerna som partiet gjorde:

Låt oss inte slita av oss allt hår på huvudet om vi över huvud taget har något kvar. Det blir värre!

National Union, med partiledaren Uri Ariel, har sedan partiets början -99 varit känt för att brokigt och skramligt försökt samla ihop alla grupper som gör sig kända internationellt och får representera vår snäva bild av Israels åsikter, personer, idéer och ideologier: extremhögern, die hard-bosättarna, den sekulära revisioniströrelsen, mainstream-bosättarna och zionistiska anhängare. För att citera en annan god vän, som för övrigt satt fängslad alldeles nyligen i egyptiskt fängelse, utgör dessa “the true evil” i Israel. Det alla dessa grupper delar är deras misstänksamhet mot Likud för sitt mesiga manér och kompromissande med palestinierna (bland annat för att de drog tillbaka alla bosättningarna från Gaza). På senare tid har de börjat alliera sig tydligare med det ovan nämnda partiet Habayit Hayehudi i ett oroväckande högerradikaliserat politiskt paktklimat.

Självklart finns det fler partier men jag lovade fyra fall. Här var de fyra fallen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: