Archive

Monthly Archives: January 2013

https://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gifhttps://i2.wp.com/www.gifs.net/Animation11/Animals/Cats/2_cats.gif

Advertisements

Förlåt för att jag är negativ och förlåt om det här skapar dålig stämning. Jag bränner broar, så vi kan bygga nya bättre broar

I helgen var jag i Malmö på det autonoma aktivitetshuset Kantens releasefest för en bok om det numera vräkta och nerlagda stället Utkanten som jag hann besöka ett par gånger. Samma kväll pratade jag med en vän om erfarenheter som kvinna i en punkscen som säger sig verka mot sexism. Med det i bakhuvudet läste jag boken igår. Den gav mig en massa inspiration och satte igång en massa grejer i huvudet som jag låg uppe och funderade på. Jag tänkte på min hemstads alternativa kulturscen och hur den fungerar och åt vilket håll den växer. Jag skulle kunna skriva avhandlingar om Umeås kultur och kulturpolitik. Om stadsplaneringen, vad ytor ska användas till. Vilka projekt och satsningar som får pengar och så vidare, men jag ska berätta om Verket istället.

Verket är platsen för Umeås DIY-scen. Här anordnas det mest punkspelningar, men under åren som gått har det rymts en mängd olika evenemang och initiativ där.

Jag hade en känsla av att Verket en gång i tiden på slentrian hade en ambition att verka för att vara ett trevligt ställe (notera skillnaden mellan trevligt och coolt. För trevligt, bildgoogla på “Fika”, för coolt bildgoogla efter “Hanging out”). Ett ställe där alla kände sig välkomna. Och som sig bör på en sån här plats satt det en skylt i hallen där det stod att olika former av förtryck inte var tillåtna på Verket. För att det tillhör kulturen så skulle Verket vara ett DIY-ställe. Jag väger in väldigt mycket i uttrycket DIY. Det handlar om den härliga känslan av att vi gör det här själva utan att behöva anpassa oss efter vinstintressen. Det handlar om att främja och skapa kultur för kulturens och det stora nöjets skull. På ett mer strukturellt och ideologiskt plan menar jag att det handlar om en form av demokratisering av produktionen och fördelningen av dom bruksvärden som skapas inom en kultur. Det kräver öppna sociala ytor. Det kräver demokrati, kunskapsutjämning, dialog och delaktighet. Men det finns sällan någon dialog mellan besökare och de som arrangerade spelningar. Delaktighet är något som vissa människor kan ta åt sig av. I alla andra fall är det något som skapas av resten av gruppen.

Nån tog för sig att måla om det slitna köket på eget initiativ och målade det svart och rött. Några som repade där tyckte att den politiska prägeln på Verket hade gått för långt så vissa detaljer i köket målades över. Ett annat bråk uppstod när en del äldre som arrangerade punkspelningar ville börja sälja alkohol och sätta artonårsgräns på alla arrangemang. Vi hade tidigare gjort så att folk under arton betalade mindre i inträde, för att på nåt sätt markera att folk i alla åldrar var välkomna. Det handlade inte om att pengar behövdes för Verket går runt av sig själv. Det handlade om att ett gäng kompisar ska kunna övertyga sina kompisar om att gå till Verket istället för att gå på krogen för att supa sig fulla. Under perioder kallade vi Verket för “Vraket”. Ibland luktade det sprit ända ut i trapphuset. Det förs inte direkt någon diskussion om vilken roll alkohol har i dessa sammanhang. Snarare ses det som en sjävklarhet och när det inte går att supa så ses det som ett stort problem.

Formen för att sätta upp en spelning ser nu ut så att den som är intresserad kontaktar en ansvarig som hanterar bokningarna. Den ansvariga lämnar över nyckeln och kan förse arrangören med en ljudtekniker om så behövs. Som arrangör ska du se till att det är tyst vid en viss tidpunkt och det ska vara städat nästa dag på eftermiddan. Det är ett system som fungerar väldigt bra, det är otroligt simpelt att sätta upp en spelning. Men för att huset ska rymma fler typer av arrangemang behövs en bra struktur för information. Kanske kan bokningssystemet vara mer öppet? Kanske kan det finnas en manual som besökare kan få ta med sig för hur en spelning blir till och så vidare.

Men det kan också bli jättetokigt. När mina kompisar som gör hiphop kom och frågade om det gick att arrangera en spelning så möttes dom av en mycket negativ inställning som försökte rationaliseras med “Det går nog inte köra hiphop på verket”. Att ha en kategoriskt negativ inställning till viss musik fungerar jättebra hemma i vardagsrummet, men som anställd på en plats som påstår sig verka för stärkandet av en lokal gräsrotskultur?

Men vi har satt upp massor av spelningar som jag upplevt som roliga och lyckade. Överlag har jag haft väldigt kul. Vissa perioder kom det mindre folk och då var det inte lika kul längre. Det känns tråkigt att ta hit ett bra band från andra halvan av Europa som får spela inför tre personer plus arrangörerna. Dock bör jag påpeka att i ett demokratiskt avseende var vi dåliga på att vara arrangörer. Vi var dåliga på kunskapsdelning och inkludering. När vi diskuterade vilka band som skulle bokas så slutade det alltid att vi tittade på samma personer och deras reaktioner. Dom som varit runt på olika ställen, sett massor av band och “vet”. Deras legitimitet och smak var viktigare än mångfalden och allas röst. Vi bjöd in och det dök upp yngre folk i arrangörsgruppen som var svinpeppade. Men jag och många andra skrämde säkert bort dom. Jag kunde inte låta bli att vara onykter i tid och otid, eller begå brott eller på annat sätt vara ett element en yngre person kanske inte i första hand vill vistas tillsammans med. Det var hemskt onödigt.

Arrangörsgrupperna föll ihop. Nu är det oftast samma personer med legitimitet som sätter upp spelningar. Samma uppsättning band spelar alldeles för ofta. Det är en “Self-gratious scene” där banden spelar för varandra och spelar varandras låtar och ingen annan får vara med. I en sån struktur handlar det om att vissa nyttjar en plats i den sociala strukturen och framförallt att dom vet hur en spelning blir till. Platsen borde vara öppen och kunskapen allmänning.

I en ny lokal tycker jag att vi verkar för att ha öppna strukturer. Dom informella strukturerna kommer att sitta kvar, men det bör aktivt arbetas för att fler ska kunna ta plats. Ska Verket 2.0 vara en rockbar för folk med skitiga kläder? Behöver alkohol vara ett självklart inslag? Är punk och hardcore höjden av DIY-kultur? Skulle det gå att skapa en öppen replokal som folk får boka in sig på? Ska Verket 2.0 vara en politisk plats, vilken politisk ideologi ska den ställa sig bakom och hur kommer vi fram till det? Ska platsen verka för att främja annan gräsrotskultur än musik?

Jag gillar Verket jättemycket. Jag gillar det alla gör. Jag har stora förhoppningar på dom nya lokalerna. Jag hjälper till ibland. Jag brukar sitta i inträdet för det är trevligt för då får jag säga hej till folk.Det här är det jag ser. Jag är vit, kille, självsaker, jag vågar ta plats, jag känner dom flesta och jag orkar säga ifrån när någon beter sig. Vad ser alla andra? Vad ser besökare? Vad ser dom som inte tillhör för världen välanpassade sociala kategorier?

Förresten, det är inte broar vi vill ha. Vi vill ha räls för svävande höghastighetståg.

Rousseau babblar lite ängsligt på i kurslitteraturen om dödsstraff; i vilka fall dessa kan utdelas, vad många dödsstraff i en stat säger om staten som sådan, om benådnings-fenomen i olika tider och så vidare. Han avslutar med;

Men jag känner, att mitt hjärta knotar och håller inne min penna; må vi därför överlåta dessa frågor åt den rättfärdige, som aldrig felat och som själv aldrig haft behov av nåd.

Det tyckte jag var kul i alla fall!

Kanske kan vara något för någon. “Norwegian black metal documentary from 1994 with subtitles. It tries too hard to connect LaVeyan satanism to the Norwegian black metal scene but it contains some interesting interviews with Immortal, Ulver, Ihsahn and drummer Hellhammer.”

Trevligt med en dokumentär från tiden som det sker och inte bara sett utifrån ett 20års-spann i efterhand.