Hormanifestet

Den 10 mars i år avgick Marcha de las Putas, Hormarschen, i Ecuador. Jag fick uppleva detta, som tur var, och det var en av de finaste upplevelserna jag haft i hela mitt liv. Systerskapet (läs ordet queert, det jag vill fånga är den otroligt tålmodiga, accepterande och kärleksfyllda solidaritet de olika förtryckta grupperna emellan) bredde ut sig över gatorna och jag överväldigades av, inte lycka, men självklarhet kanske. Det är såhär det ska kännas tänkte jag. Det är såhär det alltid borde kännas.

Här kan en se en video kring detta om en vill:

Nåväl, känslosam kamplycka aside; Manifiesto Puta, Hormanifestet lästes högt och delades även ut under demonstrationen. Jag har nu översatt det, med risk för spvensk meningsuppbyggnad här och där. Men i sitt innehåll, fantastiskt:

Hormanifestet

Varför horor?

En kallar oss horor och här är vi; för det har en kallat oss när vi har gått hemifrån, när vi har arbetat, när vi har studerat, när vi har ingått i en parrelation, när vi har haft fler än en partner, när vi har föreslagit sex, när vi har gått klädda i minikjol och haft urringning, när vi gått ut på kvällen, när vi har flörtat, när vi har gjort abort, när vi har gått ensamma på gatan, när vi har sagt nej, när vi har avvisat, när vi har varit en kvinna som älskat en annan kvinna, när vi har svarat, när vi har njutit av sex, när vi har bestämt oss för att inte bli mödrar, när vi har använt preventivmedel, när vi har skilt oss, när vi har vägrat att leva upp till de förutbestämda rollerna, när vi har vägrat leva med våld, när vi, enligt andra, inte varit rena och oskuldsfulla… Om det är det här som innebär att vara en hora, då tillskansar vi oss och återtar ordet hora som en inställning för kvinnligt motstånd; att kalla oss horor förvandlas då till ett politiskt krav på respekt, systerskap (utbyte av olika erfarenheter av samma förtryck, min red) och jämställdhet för alla kvinnor.

Det är i denna kontext som Marcha de las Putas – Ecuador officiellt förkastar det sexualiserade och könsrelaterade våldet. Det är ett svar på institutionaliserade attityder och praktiker av misshandel, objektifiering, stigmatisering och förtryck av kvinnor och kvinnliga och feminiserade kroppar; särskilt de attityder och praktiker som pekar ut oss som ansvariga för, och som provokatörer av, våldet.

Det här initiativet, som redan har genomförts i andra delar av världen, har i Ecuador åtagits av kollektiv, kvinno-, feminist- och transfeministorganisationer, artister och aktivister med syfte att höja rösterna för ett liv fritt från all typ av våld och stereotyper och för ett liv med friheten att existera, vara autonom, gå klädd så som varje person vill gå klädd… ett liv som respekterar den estetiska friheten!

Därför är vi här i mars månad, kampens, mobiliseringens och den feministiska aktionens månad, för att manifestera detta;

Som motstånd till våldet som kvinnor och alla andra personer som antar olika könsuttryck, autoproklamerar vi oss horor.

Vi motsätter oss exploateringen, kolonialiseringen, uteslutningen och förtrycket som det patriarkala och kapitalistiska domineringssystemet utövar över våra kroppar, våra sinnen och liv. Vi förkastar det obligatoriska moderskapet, de ofrivilliga sexuella relationerna, biologiseringen av förföljelse, morden som sker på kvinnor i egenskap av kvinnor eller på den mångfald av personer med olika sexuella preferenser eller könsidentiteter. Vi kräver av alla, institutioner såsom samhället, att ta sitt ansvar inför ojämställdheten och orättvisan som sker i form av nackdelar och diskriminering gentemot , framförallt, kvinnor.

Som motstånd till förtrycket som drabbar alla transsexuella och andra personer som antar olika könsidentitetsuttryck, klär vi oss som horor.

En mångfald av kön toppar vår marsch för att vi återtar, utifrån feminismen och transfeminismen, den estetiska friheten och diversiteten av könsuttryck. Feminismen är inte uteslutande för kvinnor, lika lite som könsöverträdandet är exklusivt för transpersoner. Vi återtar alla dessa könsuttryck som breddar det binära systemet med man och kvinna. Vi erkänner en värld bortom varandet av endast ”feminina kvinnor” och ”maskulina män”. Vi firar det estetiska överskridandet och undermineringen av normerna hos kvinnor som klär sig som ”horor”, lika mycket som vi firar maskuliniteten hos butchkvinnor och män som föds med vagina, även de som inte antar en könsidentitet eller en enhetlig identitet.

Som motstånd till förtrycket som sexarbetare får utstå – de avlönade hororna bland alla andra horor – allierar vi oss i gemensamt grupp där ALLA ÄR HOROR.

Vi förkastar dubbelmoralen som stigmatiserar sexarbetarna och vi förklarar deras rättigheter; särskilt rätten till arbete och att inta offentlig plats. Vi firar möjligheterna som sexarbetarna har att återta den sexuella förhandlingen – inte bara i ekonomiska termer – och framförallt firar vi nödvändigheten i att övervinna den bedrägliga patriarkala uppdelningen av två grupper – antingen anständig i hemmet eller ”hora på gatan” eller som bra och dåliga kvinnor – en uppdelning som ibland får en att tro att hororna ”i hemmet” har en bättre situation än hororna ”på gatan”. ALLA ÄR HOROR.

Som motstånd till förnekelsen av kvinnlig njutning, och för att hora många gånger helt enkelt avser ”hon som njuter”, förklarar vi oss ALLA SOM HOROR.

På grund av att det finns många ord som i positiva termer beskriver autonomin och den sexuella njutningen hos män – macho, varón, cañon, campeón – samtidigt som det inte finns ett enda ord som i positiva termer beskriver autonomin och den sexuella njutningen hos kvinnor – utan bara ”hora” och dess synonymer – vägrar vi att vara utan ord och döper oss således i positiva termer till horor… i njutningsfulla termer till horor… i läckra termer till horor.

Som motstånd till fattiggörandet (skitbra ord på spanska! Min anm.) och osynliggörandet av kvinnor i ekonomin, omsorgen av livet och i naturen deklarerar vi oss som horor.

Vi förkastar ökningen av vår globala börda av arbete och förstörelsen av naturen som är vår källa till liv. Ingen mer beroendeekonomi, ingen mer ojämlikhet i tillgång till arbete och rättvisa löner, inget mer löne- och sexslaveri. Vi kräver en rättvis återdistribution av landets rikedomar, universell social säkerhet, ersättning av den sociala skuld som staten är skyldig oss och vi försäkrar att vi inte tänker fortsätta acceptera den maskulina och patriarkala ansvarslösheten, inte heller marknadsekonomins effekt.

Som motstånd till berättigandet av det familjära, sociala, politiska och mediala sexualiserade och könsrelaterade våld på grunderna att det är framprovocerat av attityden och estetiken i det ”feminina”, höjer vi nu horornas röster.

Och vi tänker inte tystna förrän institutionerna och samhället lär sig att korrekt placera det sociala och lagliga ansvaret vad det gäller det sexualiserade och könsrelaterade våldet där ansvaret hör hemma, och inte döma kvinnorna och de transfeminina för deras eventuella anständighet eller ”horighet” utan döma attackerarna för att de är attackerare och våldsutövarna för att de är våldsutövare.

Nu har tiden kommit att ÅTERTA ordet HORA för att det aldrig någonsin mer ska skada, skuldbelägga eller stigmatisera oss. Kom alla. ALLA ÄR HOROR. Måtte alla i detta nationella territorium höra och förstå att när vi säger NEJ betyder det NEJ. 

5 comments
  1. styckarn said:

    damn fellan! sitter och lipar. fan vad fint.

  2. var juinte där lr nåt men är inte “sexarbete”
    “…institutionaliserade attityder och praktiker av misshandel, objektifiering, stigmatisering och förtryck av kvinnor och kvinnliga och feminiserade kroppar; särskilt de attityder och praktiker som pekar ut oss som ansvariga för, och som provokatörer av, våldet.”

    och sen ba rätten till arbete? rätten att vara löneslav? även *vi* förklarar *deras* rättigheter lite konstigt o göra?
    “Vi förkastar dubbelmoralen som stigmatiserar sexarbetarna och vi förklarar deras rättigheter; särskilt rätten till arbete och att inta offentlig plats.”

    MVH *Lill Ekis Ekman*

  3. Jag är ju inte en av författarna av manifestet, så jag kan inte beskriva hur just det här stycket ska läsas. Men jag förstår verkligen att just det här avsnittet i manifestet ifrågasätts. För mig, när jag fick höra manifestet läsas upp och när en person som själv var sexarbetare och aktiv i en facklig organisation för sexarbetare var en av talarna under kvällen, var det ett otroligt viktigt inslag i hela demonstrationen. Jag tolkade det snarare som att undvika ett osynliggörande av sexarbetarna och det förtryck de utsätts för. Att de själva (i alla fall en representant för dem) fick en röst, och inte bara talades om utifrån genom andras analyser. Jag såg det som väldigt omvälvande ändå.

    Jag ser inte att manifestet beskriver att sexarbete inte skulle vara just institutionaliserade attityder och praktiker av misshandel, objektifiering osv. Jag ser snarare att manifestet inte tar direkt ställning där, utan att det nästan lämnar det ämnet öppet för olika åsikter. Att det är en fråga som är komplicerad och kan diskuteras vidare. Det revolutionerande i det handlar snarare om just icke-osynliggörandet, som jag beskrev ovan.

    Sen är manifestet skrivet på spanska och översatt av mig med hyfsade spanskakunskaper, men garanterat bristfälliga sådana ibland. Sexarbetares rätt till arbete kanske uppenbart i den ecuatorianska kontexten handlar om rätten till ordentliga villkor för sexarbetare, just nu, och kanske inte som ett legitimerande av sexarbete i sig självt. Det är ju en komplex fråga, i vilken ände börjar en? Kräva konkret förändring inom yrket som för tillfället existerar, eller undvika ämnet för att det är komplext? Nu ställde jag de två emot varandra, det kanske inte är helt rättvist, men du kanske förstår hur jag menar.

    Det är synd att jag inte spelade in när sexarbetaren, som jag inte heller minns namnet på, men som självklart har ett namn, talade. Det hade kanske gett större inblick i deras organisering och deras analys.

    Men som sagt, jag tycker verkligen att det var stort och bra att det här var en demonstration för alla, ickefeminister, feminister, asexuella och sexarbetare. De hade samlat folk, och skapat en opinion som var emot sexualiserat våld, oavsett ens bakgrund. Och jag tror att det är otroligt viktigt.

    Själv är jag sexualitetskritisk/skeptisk/analytisk överlag, och har mycket tankar kring prostitution som fenomen, tillsammans med heterosexualiteten, tvåsamheten, homosexualiteten, hångel etc. Men det får bli en annan gång.

    Heavy

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: