Om vestibulit och krigsfittor

När jag rensade bland mina saker fann jag min dagbok från 20**. Där hittade jag en lista på 40 saker jag hatade med mitt liv. Med risk för att låta som en ordkonstnär eller en spoken wordpoet med långa egocentrerade listor över vad som exakt suger – för det är ju precis vad min lista handlade om – vill jag visa upp den av två anledningar: 1) jag känner fortfarande igen mig och 2) jag vill prata om vestibulit. Här är ett utdrag:

– jag är tråkig

– x hatar mig

– xx undrar vart jag tog vägen

– xxx äcklar mig

– xxxx är ett elakt as

– kärlek bryter ner mig

– ärlighet är lögn

– jag tål inte sex

– DET GÖR ONT

– killar tvingar en till tjejskap

– jag tvingar mig själv till tjejskap

– jag skriver seriöst en lista

Hela listan tycker jag refererar till de problem med vestibulit jag hade på den tiden. Jag vet inte vad som kommer först – tuppen eller spermien – men att vestibulit går att relatera till självförakt är inget nytt.

Jag vet inte om jag led av vestibulit. Eller led gjorde jag ju, men jag vet inte om det var vestibulit. Jag fick aldrig en diagnos, så för dem jag pratar med nu när jag är lite mer öppen med det, brukar jag inte ha “haft vestibulit”. Du hade ju ingen diagnos. Wow, vänta du bara, så ska jag berätta hur jag led av vestibulit. Enligt de två läkare jag uppsökte under den 5 år långa perioden som jag led av smärta var det inget som såg ut att vara något fel på mig. Jag vet inte om man kan se vestibulit. Jag la aldrig fram det som att det var något jag undrade om jag hade heller, jag genomförde bara hälsokontroller. Jag skämdes för mycket för att snacka om det. Min fitta var ett freak och inget jag ville dela med andra, på samma sätt som andra kanske inte vill tala om sin varande navel, femte bröstvårta eller illaluktande hårbotten.

Jag gick mycket klädd i kjol på den tiden eftersom byxor skavde och gav upphov till en genomvidrig vardagsångest som bara handlade om att lyckas gå hem från tunnelbanan utan att gråta och vilja hugga av mitt könsorgan. Då kunde jag komma hem och bara lägga mig i min säng och gråta. Könet gjorde sig nämligen påmint bara av att kännas, hela tiden. Allt kretsade kring mitt kön – fysiskt sett – och just på grund av att allt kretsade kring mitt kön fysiskt sett, identifierade jag mig själv som en enda stor krigsfitta, ilsken och absolut jätteokåt. Detta var det ju såklart ingen som fattade. En riotgrrl är ju askåt väl. Riotgrrl knullar runt som en galning, och älskar sex.

Vissa personer alltså, fattar inte att det gör ont. Och även fast smärtan skulle kunna vara psykisk så gör det ju fortfarande ont. Kärlek är också psykiskt, påhittat, men det gör också ont ibland. Bara metaforiskt i och för sig, så vem fan bryr sig. Jag pratar om fysisk smärta. Jag blir så jävla galen och arg. Vart skulle jag egentligen komma med detta inlägg? Jag ville bara börja “#” prata om det.

Sexvägran var det enda som hjälpte för mig. För mig gick det inte så långt att jag hade ont exakt hela tiden. Jag klarade viss beröring och det var okej, men ångesten runt omkring gjorde mig snarare väldigt negativt inställd till sex. Och blir man negativt inställd till sex kommer sex i en helt ny dager. Jag såg “plötsligt” (snarare starkare) en värld fylld med sexanspelningar, sexualiserade situationer, personer som misstolkar det man säger med flit för att hotta upp stämningen. Ursäkta, jag kräks i min mun. Hur som helst. Sexvägran hjälpte och nu kan jag gå i både kjol och byxor, tackar som frågar. Och på frågan vad jag tror är orsaken till vestibulit?

Patriarkatet, så klart.

Tips på SKITBRA blogg om vestibulit: http://vfittan.blogspot.se/

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: