Jobb-helvetet och att respekteras som människa

Jag vill bara meddela att jag för första gången i mitt liv (är 27) har ett jobb där jag känner att det känns bra både socialt, lönemässigt och tidsmässigt. Jag blir respekterad som person och folk omkring mig har tillit till att jag klarar uppgifterna, jag har en lön som jag aldrig trodde att jag skulle få åtnjuta som dessutom ger mig möjlighet att arbeta halvtid utan att för den sakens skull gå under. All eventuell så kallad lyx bortprioriterar jag gärna för känslan av att ha tid till annat i mitt liv. Det innefattar stundom ångest, stundom skrivande, stundom trummande, stundom softness.

Vi får hoppas det håller i sig. Jag tänker mig att det här kommer ryckas ifrån mig vilken sekund som helst. Jag är indoktrinerad genom uppväxt och samhälle att känna att jobb är förknippat med förminskande, leda och social såväl som ekonomisk utsatthet. Så det här är ju en ny upplevelse. Jag önskar bara att alla fick bli respekterade och gavs tillit. Att ge andra människor tillit till deras kunskaper och kompetens känns som en av de viktigaste politiska och medmänskliga metoderna. Och målen. Ja, även utanför ett rent marknadsbaserat vinstdrivande samhälle.

Vad vill vi egentligen se för samhälle? Vad visionerar vi om när vi ser ett samhälle utan förtryck? Är orättvisa oundvikligt och handlar vår politiska kamp om att förmildra orättvisorna? Eller går de att radera?

Med vänlig hälsning Döds-hippien

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: